.

Livet blir inte riktigt alltid som man tänkt sig. Man har flera gånger suttit och försökt kolla in i framtiden och fått sig en bild på hur den ska se ut då, hur ens liv ska se ut. Man har tänkt vi ska ha så många barn, vi ska bo i ett sådant hus och så vidare. Man har praktiskt taget planerat hela ens liv ihop. Men då kommer det en dag då allting inte känns som det var förut längre. Man börjar fundera och fråga sig själv är det här verkligen rätt? Är det här den personen jag ska leva med resten av mitt liv? Många blir rädda av den tanken och bara låter det fortsätta som det alltid har varit men vissa gör någonting åt det. Alla dom tankarna/fantasierna som man har haft om ens fortsätta liv ihop ser man bara suddas ut. Som att ens fortspår suddas ut när man går längs strandkanten och vågorna åker upp och sköljer över. Det är exakt det som har hänt mig. Jag har sett mina tankar/fantasier om framtiden sakta sköljas bort, och det har varit med smärta. Att en människa som man har älskat så otroligt och har älskat en så otroligt mycket tillbaka bara kan komma till en vacker dag och sätta en kniv rakt i ryggen. Det man trodde aldrig skulle inträffa, har nu inträffat. Och det är väl bara att säga välkommen till verkliga livet gumman, kanske har allting bara varit en dröm? Allting har bara varit en ända stor tanke/fantasi på hur ens liv ska se ut. Det är kanske så att en dag så kommer vändpunkten. Man kan inte få allting längre, mannen där uppe har väl kanske tyckt att man haft det för bra, under en för lång tid. Det är nu dags att komma tillbaka till ens verklighet som fanns innan. Så frågan är, är det värt att försöka se in i ens framtid och redan nu börja planera. Eller är kanske det bästa att bara leva dag för dag och se hur ens liv utvecklas och inte ha några hopp för framtiden. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag vill tillbaka till min drömvärld som jag hade innan.


Till dig:
"Den man förlorar vinner någon annan, så håll i vännen som du har kär."