.

Jag säger bara...Jag har ljugit för mig själv sen några månader tillbaka. Har låst mig fast. Men nu har jag rivit muren och nu kommer alla sorger fram. Det jag gömt i mitt undermedvetna. Har inte velat vara ledsen, har inte velat vara ensam. Har bara velat vara glad. Ville inte ta itu med nått. Men nu var det dax. Och jag får se hur lång tid det tar att klättra uppåt igen. Men, jag ska må bra igen. Ska inte falla tillbaka ner i hålet igen. Utan, nu vet jag hur det känns att vara på botten. Kan nog inte bli värre. Hoppas jag... Måste bara tänka positivt. Jag ska klara det tillsammans med mina vänner och min familj, med dom jag vet älskar mig, finns där och stöttar mig.