.

Ibland tror folk att man kan behandla mig hur dom vill, för att de tror att jag inte blir ledsen någon gång? Så är det verkligen inte! Jag är en sån person som försöker jag skratta bort det när det blir jobbigt. Det är min försvarsmekanism mot folk jag inte vågar visa mina känslor för. Jag skulle aldrig våga visa att jag blev ledsen och sedan gå därifrån...I rädsla för att ingen skulle bry sig, att ingen skulle följa efter mig eller att ingen skulle stå på min sida. Och jag kan förstå att folk som inte känner mig så bra tror att jag inte blir ledsen för nått och tar allt med en nypa salt och fortsätter leva. Men jag är inte den personen ni tror. Utan jag försöker att inte tänka på det för att inte må dåligt. Och oftast så orkar jag inte så länge, utan allt brister ut sen i stora mängder då jag är själv. Jag kan skilja på ironi och allvar. Så bli inte rädda för att säga nått nu. Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här, men det kändes skönt. Och det kan kanske få vissa personer att förstå.